jag sa ju det


Det kan ju nästan inte bli mycket bättre. Idag har jag sökt ett glassigt jobb. Nu återstår det bara att söka cirka fehundrafemtioelva till. Bara för att vara på den säkra sidan. Så typiskt att jag inte känner någon som känner någon. Det skulle göra det så himla mycket enklare.

Alltid ska jag slarva bort prylar. Varför då för? Dumma bitch. Jag alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0