PERYNG


Vem fan är PER YNG och varför har du skrivit hans namn på din lilla, lilla hand? undrar ni. Med all rätt.
Jo, jag ville ju så gärna komma ihåg att berätta om denne man som jag bevisligen pratade i telefon med idag.

-ja hejsan jag heter Per Yng och jag ringer från SVERIGES TELEVISION!!!! (med in your face-attityd som jag blev skitnervös av)

-och du kan väl underteckna PER YNG FRÅN SVT SPORT är du bussig!!!?!

Jag hade fortfarande ingen jävla aning om vem han var, och det sårade honom med all säkerhet. Hans kamrat som det hela handlade om var visst också en typ man skulle känt till om man vore minsta lilla allmänbildad. Behöver jag tillägga att jag inte är det? Näe.
Under samtalets gång satt jag och fantiserade om hur denne Per ser ut. Han hade vad jag skulle kalla tjusig röst, men jag blev något besviken när jag bildgogglade "per yng". Han ser inte så jävla yng ut, liksom.

Nu håller vi tummar och tår att han inte googlar sig själv och hamnar här.


trött

Hihi, det finns minsann en och annan som varje dag surfar in här och hoppas på kanonuppdatering. Jag är dessvärre inte den som tar hänsyn till det. :-) <-- Första smilyn i min blogg?

Igår var jag, Angelica och Aungkana (en thailändsk studiekamrat) i O-hamn och hälsade på dom rara och hemskt små gymnasietjejerna som annars varit här och härjat med oss. Det var något så otroligt segt att åka den långa vägen! Som väl var var vi bara fyra räknat med chaufför och initiativtagare Anders så nog kunde man sprida sig ganska väl i minibussen. Hade heeela raden längst bak för mig själv när vi åkte hem :-D <-- smily #2.

Det var nästan lite synd om Anders. Ingen var sådär vansinnigt sugen på att sitta längst fram brevid honom, så han hade minsann ingen att prata med. Vi var visserligen alldeles för trötta för det så det blev mest att halvsova och försöka tyda vad dom sa i morgonpasset. Alltså, jag tyckte det var otroligt generande att efter nyheterna höra Matilda berätta "...och jag fick sand i fittan...". Undrar om Anders också tyckte det. För känna igen sig, det borde han ju inte kunna...

Dom här små träffarna är egentligen otroligt meningslösa men jag fick med mig en kanonpraktisk väska och vatten som smakade apa. På flaskan antyder man att det är 7 000 år gammalt, men det undrar jag. Det var två studenter från Tyskland med och grabben var himla skojig. Inte särskilt vacker, men skojig! Vi skulle fylla ut överskottstid med lite tipsrunda och så frågade han mig om det var vanligt i Sverige. Han hade redan hunnit med en sådan, och pinsamt nog har han ju rätt. Det är kanonvanligt här! Han frågade mig dessutom vilken "semester" vi var på. Gud, där fick jag tänka till. Jag har väl inte haft någon semester, tänkte jag. Berättade att jag föredrog att räkna i år. "It's my second year! Years seems a little bit shorter that counting semesters (terminer)" :-)

Kärnkraft är ingen vidare intressant historia. Jag hoppas på fusion! Och det var inte ens särskilt spännande där, flera hundra meter under jorden. Bara jävligt fuktigt och brant.


trött

Här ska ni få se på uppdatering! Igår var dagen hemskt späckad. Häng med! (Bolibompa-style)


Klockan 09.30 kom jag till skolan och mötte upp ett gäng förväntansfulla damer. Vi traskade ut till den hyrda minibussen och styrde således kosan mot mitt andra hem; Moskogen. En del av Kalmar Energi. Det är lika tråkigt varje gång, men nu skulle det komma att bli lite annorlunda. Häng med!


I vanlig ordning får man börja med att klä på sig varselvästar och hjälmar. Det bara skriker bokstavskombination om en när man ser ut sådär.


Jag brukar sällan komma ihåg vad som har sagts under rundvandringen och därför är det ju bra att jag får uppleva en sådan varje gång jag är där. När den var överstökad för den här gången var det dags för lite lunch. Gratis är lika gott varje gång. Här ser ni ju ett gäng av alla mysiga gymnasietjejer från Oskarshamn! Dom är så himla söta allihopa och alla sommarjobbar på OKG.


Mätta och belåtna lämnade vi Moskogen för att istället bege oss till Experimentlabbet inne i stan. Där har jag varit ett par gånger i undervisningssyfte och alltid varit äldst så mina förhoppningar var sannerligen inte höga. Deras tema var passande nog ENERGI.


Ni känner ju mig. Jag offrar inte en ledig fredag om det inte lönar sig. I bild ser ni Oskarshamntjejen Gullis Phung som tydligt visar att hon också är fikasugen.


Snabbt skulle bord och stolar evakueras av fler bulle och läsk-entusiaster.

Har jag ännu inte gjort er avundsjuka så vill jag bara poängtera att jag syntes i TV i typ tre nanosekunder, bl. a. i situationen ovanför.

Och då har Smålandsnytt ännu inte sänt sitt lilla reportage.



puss

Åh. Jag satt 'helt random' och läste om gruppen Midnight Oil. Ni vet, How can we dance when our earth is turning, how do we sleep while our beds are burning... En härlig dänga. Döm om min förvåning, när jag insåg att dom ju verkar helt fantastiska! Och det kommer jag på nu. Nåväl, bättre sent än aldrig.

Jag tog mig friheten att saxa bevis från wikipedia:

"De har ett starkt engagemang för bl.a. miljön och Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vilket avspeglar sig i nära nog alla sångtexter."

"Den 30 maj 1990 höll de en konsert framför oljebolaget Exxons huvudkontor på 6th Avenue på Manhattan för att protestera mot bolagets dåliga hantering av Exxon Valdez oljeutsläpp i Alaska."

"Vinsten från försäljningen gick till Greenpeace."

Jag blir alldeles varm i mitt miljövetar-hjärta.

allt på en gång, det är min refräng

Ärade läsare,
det är lite mycket nu. Som vanligt med andra ord, men ännu lite värre nu. Det är tentatider och bara en sådan sak får mig att mest bara vilja kräkas, men det är, hör och häpna, inte det värsta! Det är mitt besök hos tandhygienisten som jag genomled idag. Han inte bara knockade mig (av misstag, men ändå) utan han konstaterade också en massa trista grejer. Här tror man att man åtminstone har ärvt NÅGOT positivt, d v s mammas raka och fina bissingar, men se det är inte problemfritt det heller. Vi kunde både han och jag, utifrån mina tandkort, konstatera att min ena visdomstand var förjävla sned och vad gör man åt sådana saker? Ja men preciiis. Drar ut. Han pratade om många återbesök och specialister. Fan då. Bara en sådan sak att jag ska tillbaks imorgon säger ju rätt mycket.

Jag är inte jättebekymrad ändå... Det är inte bedövningssprutor som skrämmer mig utan snarare det faktum att jag kommer vara snustorr i käften efter en så lång stund. Tänk hur skojiga läpparna skulle se ut. Avlånga russin.
Jag ville bli tandläkare när jag var liten! Kan faktiskt inte minnas när jag slutade att vilja det, men det är möjligt att det skedde i samband med min prao på Folktandvården i Lindsdal. Det var hemskt vilka tradiga arbetsdagar min granne hade. Det var ju också på den tiden jag trodde att alla tjänade lika mycket så inte fanns det någon ekonomisk bit som triggade mitt sug heller.

Det där med prao var aldrig min starka sida. Man var naturligtvis glad över att slippa undervisningen, men att prestera sådär ute i arbetslivet var minsann inte enkelt. Jag var inte så gammal, så det handlade bara om endags-prao, men jag hann göra bort mig ändå. Det var på djuraffären som låg på Giraffen. Jag fick reda på att jag skulle rengöra lite burar och byta mat och vatten. En baggis, trodde jag. Det skulle visa sig att dom inneboende i burarna var skitäcklig ödlor och annat reptiligt. Alltså, idag hade jag nog uppskattat det mer. Djurintresset var något begränsat. Jag darrade som ett asplöv och tappade allt i golvet. Utan att någon såg, puuuh. Grejen är den att det rann ju ut massa vatten på golvet och ingen misstänkte mig utan en hund som någon anställd hade med sig. Stört att ta med sin hund och låsa in den! Så dom skällde på den och jag vågade aldrig erkänna.
När jag skulle hem råkade jag öppna en dörr alldeles för mycket så hunden såg sin chans och tog löpet ut mot Coop. Jösses vilken scen.

Jag är glad att vi praoade bara en dag.

"Schh!"

Jag kan tänka mig att en del frågor uppstår angående vad fasen jag sysslar med om dagarna, för blogga, det har jag ju inte tid med.

Kära ni. Jag lever ett väldigt hektiskt liv! Igår följde jag t ex med Johan till stadsbibblan. Åh, skönlitterära verk luktar så förbaskat gott. Det biblioteket är mysigt rakt igenom. Studentbibblan, däremot, hatar jag! Det borde inte ens få lov att kallas för bibliotek. Snarare dårhus för studenter [...].

Vi gick runt och runt och runt och luktade, fingrade och bläddrade. Jag fnissade naturligtvis högljutt och fick snabbt påminna mig själv om att det är en synd att föra oväsen på kommunala bibliotek. När vi passerade den där väldoftande litteraturen som man inte behöver vara ett geni för att förstå sig på, fick jag syn på Pamela Andersons bok "Star" och tolkade det som någon form av ett tecken. Typ "det är meningen att jag ska läsa den! Hon vill det". Den var hur tjock som helst och inte en enda bild kunde hon bjuda på! Nu vet jag visserligen inte vad jag hade förväntat mig för bilder, men ändå.

Det blev inget med den saken. Jag blir nervös av att låna böcker för det krävs ju inte sällan lånekort och jag har inte köpt något nytt. I min plånbok finns istället ett numera gult, repigt som jag fick år -96, alltså på sexårs. Det är Barbro som har skrivit mitt namn på det... Eh, ja. När jag motvilligt la det kortet på disken på bibblan i Lindsdal kunde inte bibliotikarien hejda sitt skratt. Det var faktiskt fruktansvärt!

Och sist men inte minst, vid en av datorerna satt ingen mindre än snopp-Johan! Han agerade vikarie rätt så ofta i min högstadieklass och han var inte sen med att upplysa oss om att han var ungkarl. Jag minns att min vän Siv frågade om han var singel, och ja, det var han ju. Och så tyckte någon att han liknande ett sånt där ku...huvud, nånting.

Alltså, är det inte bättre att jag inte bloggar?

en fantastisk dag

 

Idag är det första oktober (suck. jag gillar inte höst) men skitsamma för det är ju samtidigt vegetariska världsdagen! ♥

 

HOORAO HOORAO HOORAO!

 


tur att hennes minne är kort

Åh, måste berätta om en sjukt rolig händelse. Det är ju tyvärr inte lika roligt om man inte har sett det hela, men lite fantasi och föreställningsförmåga måste ni väl ändå ha?

I vanlig ordning när man kommer hem är "min" (mamma köpte henne. skitbra argument när jag inte orkar gå ut med henne) hund framme vid dörren och sådär fantastiskt glad över att världens bästa lillmatte äntligen är hemma!
Böjde mig ner för att klappa henne, vilket jag aldrig skulle ha gjort, plötsligt glider min väska ner från ryggen och schvisar till Maja i sidan. SOM HON FLÖG! Det såg sjukt kul ut. Kanske inte roligt för Maja som på en millisekund slungades en meter utan att förstå ett skit, men jag fnissade lite samtidigt som jag ivrigt klappade och bad om ursäkt på hundspråk. Jag tittar väldigt ofta på The dog whisperer... Ceasar har hjälpt mig att utveckla mitt vokabulär riktigt ordentligt! Jag kan säga "buss på horan!". Hoppsan, buss på HUNDEN, menar jag ju...

jag. har. tråkigt. tror jag.




Ah, det är så himla roligt med google maps och deras gatuvy-tjänst. Man kan ta sig runt i alla möjliga städer och ibland behöver man nog inte ens åka dit IRL, så att säga.
En personlig favorit är att navigera runt i stora städer. Tyvärr är ju bilderna tagna under sommartid. Då ser exempelvis New York bara dammigt ut. Jag var där för många år sedan. Då bodde vi på hotellet ovan. Den lobbyn och sängarna glömmer jag aldrig. Det kändes som om jag ingick i en monarki, eller något. Det var sent i november, en massa julpynt, skridskoåkning, etc etc. Fint!

kulinariskt


Nu ska jag avslöja något väldigt stort. Håll i er nu... Igår åt jag sparris för första gången i mitt liv! I alla fall vad jag minns. Kände att nu är det bannemig dags att prova denna mytomspunna grönsak. Med en klick smör på. Omdömet blir dock inte särskilt positivt. Hade det inte varit för smöret skulle man kunna dra paralleller till att äta gräs. I annorlunda konsistens bara. Så nä, det blir nog inte fler gånger på eget initiativ.
Enligt wikipedia ska urinet lukta unket efteråt och det, mina vänner, kan jag intyga. Yuck.

adventure ecology


Jag bara måste tipsa om den här killens program som i Sverige går under namnet "Miljöresan", och sänds på SVT. Det är verkligen en grym serie! Jag fastnade framför avsnittet om brytning av guld och dess påverkan på närliggande miljö, och satt som förstenad och såg hela halvtimmen. Grymt! Nu tänkte jag titta på delen som handlar om lax och hur allt egentligen går till med odlingen. Bättre än Desperate Housewives!

Och, idag har jag gjort något coolt! Har fått gå in i en sån där simulator som sjöfart tränar i. Det var ballt som tusan och nog kom jag att tänka på Rederiet, alltid. Inte nog med det, idag hade vi föreläsningar om väder och vad väder egentligen är, vilket man sällan resonerar kring, men i alla fall, vi KLÄTTRADE upp på taket, eller närmare bestämt, tornet, på sjöbefäl för att kika lite på deras mätstation. Alltså en sådan som mäter temperatur, vindhastighet, tryck, etc etc. Svinblåsigt men utsikten var värd besväret.

24 januari






Igår blev jag vad man skulle kalla... vuxen. Halvvuxen i alla fall. Jag fyllde mina 20 jordsnurr och ja, för 15 år sedan trodde jag aldrig att den dagen skulle komma, i princip. Åtminstone trodde jag nog att allt skulle se väldigt annorlunda ut. Som man brukar när man är ung. Tjugo år var så väääldigt gammalt och jisses vad världsvan man skulle vara!

Det bästa är såklart; jag kan från och med nu skippa läsken och istället låta Baccardi rinna längst med min strupe när jag är törstig, yeah!

2009-2010





Hmm, vilken salig blandning det blev av bilder här då... Jag är "lite" dålig på att plocka upp kameran i väskan och använda den. Men jag måste ha en kamera, för bilder är ju alltid roliga. Öööh, hur går det ihop?

1. Photoboot. Ja, så såg mitt huvud ut igår...
2. Transa!!!
3. Johan åt fyllekäk och jag kom på att kameran låg i väskan. Typ TRE minuter innan vi åkte hem. Smart!

Ja, jag är lite kär i svartvitt och det är ju rätt trist i längden...

Födelsedag, Rosa pantrar och mycket mer

Igår blev det utgång. Johan och jag började lite smått hemma hos honom
med förtärandet av starka drycker. Jag hann med ett glas. stort var det!
Vi träffade Isabelle, Siggo och Bego. Det var himla trevligt och lille Johnny Boy
(Johan alterego- skapat av mig) bjöd mig på 2 st Rosa pantern trots att jag
bugade och bockade och bad honom hålla i sina slantar istället. Gulligt.

Sen nyktrade jag så småningom till, men inte Isabelle, inte. Hon blev bjuden
på både det ena och det andra. Vi andra satt alltså och tittade på när hon blev
fullare och fullare. Spännande det där!

Sen kände Johan och jag att nä, vi var nöjda med kvällen så vi tog nästa buss, utan
att egentligen säga det till dom andra. Förlåt, men i alkoholens namn vill jag
faktiskt försvara mig.
Jag blev jättesur på busschauffören som tappade en tia på golvet och påstod att
jag inte alls hade betalat så mycket. Jag blev sur men gav med mig. Vad skulle jag göra?
Be att få byta plats med honom och leta på det lortiga förargolvet?

Det var väl ungefär så det såg ut. Idag vaknade jag med lite hangover, men vad gör väl det för
idag är det min 19:e födelsedag!!!

RSS 2.0