Kom precis att tänka på hur det var förr i tiden, alltså den tiden när man frenetiskt letade efter första, bästa brevvän i diverse skittidningar. Ofta blev det KamratPosten eller Frida. Jag har för mig att jag tyckte Frida var lite coolare. Inga töntiga brevvänner, alltså.

Jag har haft tre stycken. Två haffade jag just precis i någon av ovanstående tidningar. Jag minns hur spännande det var. Man valde ut den annons som ansågs mest tilltalande, satte sig ner och skrev ett långt och högst ointressant brev till denna vilt främmande tösabit. Den ena bodde i Smålandsstenar och den andra var bördig från Boden. Jag gillade båda två - i ungefär en kvart. Tröttnade så fruktansvärt fort, men till min stora besvikelse gjorde inte dom det. Det tjatades om att jag skulle skicka foton på mina gosedjur, skriva brev oftare och gud vet vad. Klart som fan att jag ledsnande.

Det var jag som tog avstånd från båda två. Svarade aldrig mer på deras brev. Den ena, hon från Boden, sökte upp mig på Lunarstorm och bombade min gb. Jag var dum som aldrig skrev tillbaka. Det krävs dock lite mer för att skrämma mig, unga dam. Dessutom var båda ganska fula, man borde ju välja brevvän efter utseende, så man slipper få en chock när första brevet kommer!!! Har för mig att jag ljög fruktansvärt mycket. Allt för att göra dom avundsjuka på mitt såå händelserika liv nere i Kalmar. Ville väl agera mentor eller något, vad vet jag. Dessutom hade jag förutfattade meningar om henne i Boden. Jag kunde föreställa mig hur omodernt hon levde. Fårskinn i sängen och inget annat i kylskåpet är getmjölk.

Dom var så mycket mer generösa än mig. Jag valde alltid att skicka mina fulaste brevpapper och kuvert. Tillbaks fick jag alltid jättefina kuvert som stackarna smyckat med miljontals klistermärken i form av Nalle Puh. Sånadär "buckliga" ni vet; dom lite dyrare.