En kväll lyckades vi (föräldrarna) skilja oss från "our friend with very tasty food" för att prova på lite inhemskt käk. En muslim-restaurang! Det var väldigt svårt att hitta något ätbart bortsett från fisk för oss syskon. Pizza finns ju, men jäklar vilken tafatt fantasi. Ost och majs eller tomat liksom. Hur som, det här ska föreställa något jätteturkiskt; lång pizza! Smakade ungefär som den ser ut. Torrt. Blev jätteglad när jag såg fefferonin, men den hade ju legat i ugnen... Inlagt ska det vara!

Jag beställde "vegetarian sweet saur" en kväll. Damn. Det ångrar jag än. Brysselkål(!) i nån sås som smakade varken eller. Jag bara h a t a r brysselkål... Resten av tiden åt jag fisk som smakade kyckling...

Förresten, jag åt falafel i Malmö också! Mmmm... Sjukt god.

 

Nu är jag tillbaks! Har spenderat senaste veckan i Alanya, Turkland. ↑

Sitter ute och njuter av att solen gått ner för länge sen och lämnat efter sig en behaglig(!) temperatur. Jag blir så sjukt dryg när det är sådär jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-varmt, liksom. Johan vet nog vad jag menar... Hohoho.

När det ändå är london-tema bara måste jag ju berätta om när jag gick på toaletten på Harrods. Vårt "rum" hade fönster mer för syns skull, inte för dess tänkta funktion; att kunna öppna det. Något välfungerande fläktsystem kunde vi väl inte heller skryta med och det är ju liksom förutsättningarna för att kunna göra vad man vill på dasset...

Ville inte ställa till med något pinsamt, så jag planerade helt enkelt in ett toabesök på Harrods. Bättre ställe finns ju liksom inte. Nästan som hemma... Och så förvånad jag skulle bli. Hade nästan räknat med att det skulle kosta en slant, men jag var öppen för det mesta. Kikade in lite i korridoren varpå en större, svart kvinna välkomnande viftar in mig och pekar på toaletten som är ledig. Medan jag sitter där och trycker hör jag hur dörrarna hela tiden öppnas och stängs. Total tystnad. Det är bara jag kvar! Är det bara medelklassen som skiter, frågade jag mig. Även om jag inte var riktigt klar hade jag nu blivit så nervös och stressad (jag visste ju att kvinnan väntade på att jag skulle bli klar) att det liksom inte kom något mer. Febrilt letade jag efter en toalettborste men inga spår efter detta redskap syntes till. Jag vill bara klargöra att jag mycket petigt raderade alla spår efter mänsklig avktivitet...

Det roliga med den här kvinnan var att hon var så otroligt trevlig. Hon menade ju naturligtvis inte vad hon sa, jag menar, man kan inte tycka om folk man ser en gång och aldrig mer. Varje kvinna som skulle gå ut fick ta emot ett "bye bye darling!" av denna stora dam som bröt med afrikansk klang. Så även jag. Fnissandes gick jag ut efter mycket om och men. Fnissandes över att hon säkerligen inte varit lika hjärtlig om hon sett skithusen innan man gått ut...

Vääärldens sötaste! ↑

Johan och jag hade lite tid att slå ihjäl en kväll (läs: jag hade blåsor under fötterna), vilket resulterade i att vi satte oss på en trappa och blickade ut över Trafalgar Sq. Vi satt en bra stund och plötsligt kommer denna bedårande man med uppgift att dela ut reklamblad för "The London Comedy Club". Han stod där i minst en timme och delade inte ut ett enda blad! Staaaackarn. Han såg dock inte särskilt ledsen ut, utan satte på sig hörlurar och började digga musiken. Verkligen urgullig!

Jag tänkte faktiskt sympati-ta en lapp, men Johan var minsann snabb med att gå åt höger och alltså inte förbi honom...

Jag tog ju inte JÄTTEmånga bilder, men ändå för många för att visa alla samtidigt. Valde ut några stycken som jag finner charmiga. Vad sägs t ex om ett par kvarlämnade korvar som ger smaskig böter? Eller stengubben ovanför som ser väldigt munk-sugen ut...

Bäst sinnesstämning hamnar man i om man tittar på bilderna, lyssnar på Phil Collins - Another Day In Paradise alternativt Toto - Africa, och blundar lite. Ahhh. Jag börjar bli gammal och jag älskar det!

Nu är jag hemma från ↑. Har tagit ganska många bilder men jag har inte orkat kika på dom, än mindre redigera, så jag tog bara en. Första bästa, än så länge, som jag tyckte sammanfattar destinationen ganska väl. Den är dock tagen från en double decker, därav huvudet till vänster och dom kapade "tornen".

Kom hem runt 03.00 och somnade väl någon timme senare. Var allt annat än pigg 13.15 när jag vaknade och imorgon börjar jag klockan 08.00. Suuuuck.

Något som jag inte får missa den här gången när jag åker till London är Portobello Market. Jag kan inte sluta le när jag tittar på bilder därifrån. Det känns som att jag skulle kunna köpa åtminstone något, men grejen ligger väl mest i att det är kul att bara vara där och titta på allt galet och fint. Varit där? Är det något att ha?

Vi har den där coca cola-spegeln hemma. Den som hänger nere till vänster på första bilden. Den ska jag bannemej ha med mig när jag flyttar hemifrån.

Sommaren 2010 kommer gå i resornas tecken. Först drar jag och Johan iväg till London för ett par dagars spenderande, sköna promenader, veganbufféer och klaustrofobiskt byggda hotellrum. Det där med bufféen är ett internt skämt från vår förra vistelse i staden. Vi letar efter någonstans att luncha, får syn på ett ställe med thaikäk, i fönstret står det klart och tydligt "vegan" men det hindrar inte en hungrig Johan. "Men titta där, det där är ju kött!". Ni kan själva lista ut att det var det inte. Goda glasnudlar hade dom!



Jag bara måste gå förbi det här stället igen. Eller nej, jag måste gå in! Ja, det har jag bestämt. Absolut inte köpa något, bara gå in och fnissa lite. Efter dom dagarna och förhoppningsvis lyckade flygrutter med RyanAir sticker jag hem och jobbar ett par veckor för att sedan hänga med päronen på deras "semester". När vi är hemma från den så...



Beger vi oss någon vecka senare till Turkiet. Det blir alltså inget nytt resemål men äsch, man har ju hela livet på sig. Jag är förresten jätterädd att askan ska cirkulera så pass länge att det inte blir annat än pannkaka av allt.
Jag ska jobba så mycket jag bara kan! Och hinna läsa teori och... och... En massa saker!

 

Det är besvärligt att vara ledig så mycket som jag har varit senaste tiden. Min mamma får för sig att planera så mycket som vi ska göra. Ofta blir det inget eftersom jag har en tendens att vända på dygnet, men imorgon har "vi" bestämt att vi ska ägna "morgonen" åt att leta efter en resa som ska äga rum i augusti. Om vi inte halvt om halvt slår ihjäl varann p g a att vi inte samtycker, så måste jag ändå säga att det ska det bli trevligt att se hur det fortlöper. Det är bannemig dags att få steka fläsket på en strand och få höra ordbajsande araber som lovar ett "special price for you, my friend". Fan vad många vänner man kan skaffa sig i andra länder alltså. Det är bara i tråksverige som man känner 2% av sina 900 facebook-vänner.

Jag flickrade lite fina Parisbilder...

Jag är så sjukt storstadskåt. Ja, ni läste rätt. Det är så himla härligt med kontraster. Tanken var väl att jag och min karl skulle till London, men jag blev plötsligt så innerligt sugen på Paris. Den staden är så jäkla vacker. Tycker Paris slår London alla gånger, men London känns mycket tryggare. Jag kan inte franska, dom kan inte engelska (okej, dom vill inte).

Spontant känns ju London billigare, och jag är smålänning. Lös den ekvationen, kära ni.

Tv3 kör lite Sex & the City nu. Avsnittet med brandmännen, ni vet. Och han, den sliskige som stöter på Charlotte, "sweet lips". Ingen kan väl heller glömma Arthur, mannen som är såå perfekt enligt henne, men som älskar att gruffa.
Jag har gått från att titta på det varje kväll tills jag somnar, till att inte ha sett ett avsnitt på hundra år...

I stort sett alla bilderna jag lagt upp är tagna med min kompaktkamera, så jag är mycket väl medveten om att kvalitén är ganska tråkig.

Jag måste säga att London är en stad som det är svårt att shoppa i. "...?" tänker ni nu. Vad jag menar är att det finns så många affärer/klädkedjor att man inte ens är medveten om hälften. Dessutom åker man ju knappast dit med obegränsad mängd pengar. Så fort man hittar något fint så undrar man genast om något annat ställe har något finare/billigare. Det är lite jobbigt. Man måste liksom känna till butikerna och veta vad som är billigast respektive dyrast, för att verkligen lyckas med sin shopping. Nu är jag dock väldigt nöjd med mina grejer, men det hade gått smidigare om jag innan jag åkte dit visste precis vad och vart. Hajar ni?

Blev ganska mycket på en gång i föregående inlägg, och tyvärr har jag ett par bilder kvar. Jag sållar ordentligt vilket betyder att ni får se några enstaka av dom som anses mest intressanta att se.

En sån här planerar jag att komma hem med från London. Johan verkar tycka att jag är helt hopplös som vill betala för en tygväska med en bögs namn på, för mycket mer än så är nog inte Marc i Johans ögon. Och en Starbucksmugg! om dom inte är för dyra, för så snygga vet jag inte om jag finner dom...

Är inte rubriken lite för enkel att misstolka? Jag tänker genast på något annat som har tendens att dra ihop sig när det är kallt ute, he he he he ..

Nä, skojar bara! Vad jag menar är att tiden börjar bli knapp, snart ska vi/jag till london! Läskigt värre. Läskigt pga att jag aldrig flygit med Ryan Air utan alltid varit bortskämd med att man får ha med hur många prylar man vill i bagaget. Den här gången ska allt vara handbagage om jag hajjat rätt. Åh vad jag oppas att jag kommer hem med ångest över att vara tillbaks. Då vet man att resan varit lyckad.

I och med att det är så tjurigt med bagaget så har jag tänkt ut en plan: om det nu skulle vara så att jag hittar jättemycket kläder (billiga, what else) så kan jag ju ta på mig allt! Spelar väl ingen roll om kläderna väger 10 kg för mycket om jag har dom på kroppen?
Så sjukt smart!

Snart är jag där. Om flygplanet inte störtar. http://flickr.com