Som barn fick jag, precis som dom flesta andra, lära mig att trasiga kläder antingen lagar man eller kastar. Det är bara i Afrika man tar vad man har (jag påstår inte det!).

För någon vecka sedan SPRACK mina jeans när jag satte mig på huk... Borde räcka för att kvala rakt in i Du är vad du äter, men jag lovar, det beror på hur gamla dom är. Dom är dessutom från MBK och kostade kanske nån femtilapp. Håligheten blir bara större och större och jag har länge funderat på om det verkligen är okej att gå runt såhär, men då...

Jag hatar att vara närsynt. Nästan blind utan korrektion. Vilken innerlig tur att jag lever nu och inte back in the days, aka vikingatiden. Då skulle jag inte duga till mycket.

Jag har den där förbaskade puberteten att tacka. Den har fasen inte bidragit till något som skulle få mig att känna tacksamhet.
Det är dyrt att se dåligt. Så pass dyrt att jag brukar låta bli att räkna på det. Men å andra sidan skulle jag säkert slänga dom pengarna på något onödigt istället.

Nu måste jag köpa nya glasögon. Det funkar inte att i längden trotsa förkylningar och ändå ha i linser i flera timmar bara för att jag måste kunna se vad det står på tavlan i skolan. Och det är ju skitsvårt. Jag tycker att jag i allmänhet absolut inte klär i glasögon. Den typen av bågar som jag är mest sugen på är den här. Risken är att jag ser lika dryg ut som hon gör och det vill jag ju inte. Jag vill inte se präktig och lite viktig ut. Den typen av bågar bringar ju så mycket uppmärksamhet och fokus. Skulle jag palla att dra på mig dom när jag går ut med hunden och i övrigt ser för jävlig ut...? Kommer min näsa försvinna i profil av stora, markerade bågar? Eller kanske rent av bli snyggare?

Hmm...

Bilderna är inte min egna, men det förstår ni ju.

Jag skulle vilja påstå att jag är ganska kreativ. Bara något för lat för att orka ta det till the next level. Jag vill måla men pallar inte skaffa att allt jag skulle behöva. Tänk om jag aldrig känner för det när jag lagt åtskilliga hundralappar på prylar. Ibland fantiserar jag om att spela teater på regelbunden basis. Måste vara väldigt frigörande att ta sig an rollen som någon annan och att få bekräftelse. Men, det är så typiskt mig att låta det förbli dagdrömmar. Det är ju så bekvämt att aldrig ge sig in i något nytt skede utan låta allt rulla på som vanligt.

Men, sen kom jag att tänka på en sak. Jag har ju en jättefin gitarr i gott skick. Varför har jag aldrig tänkt på det dom senaste 150 åren? Jag har knappt rört den sen gitarrlektionerna tidigt 2000-tal (dom få gånger jag var där). Tänk om jag ägnade lika lång tid åt att spela gitarr som jag ägnar åt att slösa bort den framför min macbook... Då skulle jag vara svinbra nu.

Jag ska lära mig på nytt! Det är så coolt att vara sådär spontant musikalisk. Utan att själv egentligen veta om det. Förresten, varför spelade alla kidsen blockflöjt när man gick i mellanstadiet? Blockflöjt liksom. Hur ball är det att dra fram flöjten på förfesten? Och dra av Bettes Davis Eyes? Inte särskilt.

I skrivande stund sitter jag och tittar på Ett päron till farsa. Kan enligt många ses som en granska tragisk syssla såhär en lördagkväll när man egentligen borde ligga och spy i rännstenen, men, jag älskar det!

Earthlings (2007).

En dokumentär om specisism (artdiskriminering) och människans beroende av djur. Generellt sett nyttjas djur som husdjur, mat, kläder, nöje och till diverse försök.

Jag såg dokumentären för första gången för ett par år sedan då min brorsa tipsade. Han har varit veggie i all evighet typ. Det är verkligen inte helt lätt att klara av den i sin helhet. Även jag vill gärna pausa - klicka ned - förneka.

Joaquin Pheonix guidar oss igenom en resa som känns så overklig. En mardröm som man allra helst vill vakna upp ur.

Det är en oerhört vacker dokumentär. Inte direkt som Meet your Meat (som för övrigt fick mig att helt och hållet ändra livsstil och ta avstånd från den ÄCKLIGA köttindustrin). Earthlings visar så mycket mer.
Dom hemlösa hundarna i USA är så många att omhändertagande inte längre är möjligt för alla. Den enda utvägen är avlivning. Den sker i regel så humant som bara möjligt är; med ett nålstick. Om man har pengar så det räcker. Alldeles för många hundar gasas ihjäl i kammare eftersom det är den allra billigaste metoden. Där pressas dom samman och lever ibland upp emot tjugo minuter. Man har också låtit filma hur ett gäng gubbar (i Turkiet?) står runt en sopbil. Fram kommer en oerhört svag hund haltandes. En av dom tar tag i hunden och slänger den i det stora gapet på sopbilen. Sakta men säkert krossas hunden och dör en oerhört plågsam död. Älskar du kattungar? Dom går samma öde till mötes.

Allt utförs av människan. En art som sägs vara intelligent, kärleksfull och harmlös.


Är skinka det godaste du vet? Har du någonsin tänkt ett steg längre; på hur grisar egentligen levt sina, så kallade, liv? Har du någonsin sett "fria" och utomhusgående grisar, när du närmat dig en gård? Det har jag aldrig gjort. Ett djur med lägre status måste man leta länge efter. Earthlings tredje del handlar om just produktion av kött. Inledningsvis ser man ett par grisar stå trångt i någon form av bur, en slaktare som trycker något emot deras huvuden som framkallar blödningar och en frutansvärd panik. Han har väldigt roligt åt det och säger varje gång "I got you!" när han träffat sitt mål. Har du någonsin tänkt på att grisar (och många andra djur!) föds till ett helvete? Ingen har valt att leva! Aldrig får dom bete sig enligt deras naturliga principer. Människor inom den här typen av industri har under väldigt lång tid övertygat oss om att grisar är smutsiga och dumma. Dom har lyckats med att få så otroligt många människor att ha roligt på grisars bekostnad. Visste du att en ung gris har större intelligens än ett tvåårigt barn? Griskultingar är det sötaste jag vet. I Sverige är det tillåtet att kastrera kultingar utan bedövning. En åtgärd som skulle kosta 2 € (!) extra. Det är INGENTING.

Jag ville få reda på varför så många grisar skållats levande. Svaret är så enkelt att jag borde kunnat lista ut det. I takt med att efterfrågan på griskött ökar, ökar också sysselsättningen på slakterier runt om i världen. Det är stundtals så stressigt att man tvingar in för många grisar i koldioxid-hissen som framkallar medvetslöshet. Det gör att det inte tar tillräckligt på vissa grisar - alltså dom som senare vaknar i "badet" som dom så fint kallar det. Försök föreställa er det. Det är svårt, eller hur? Det är en metod att döda någon på som bara passar den värsta brottsling (eller slaktare, mohaha).

Tycker Du att det verkar vettigt att grisar ska leva ett smärtsamt liv för din skull? Hur länge njuter du av den där steken? I tio minuter? En gris har haft ett levande helvete i sex månader (dom skulle kunna bli så mycket äldre) och det blir inte bättre påväg till och på slakteriet. Där fortsätter hånandet. Jag tog ju faktiskt chansen att åka till ett slakteri. Där fick jag se allt. Ja, allt utom massmorden. Jag hade med all säkerhet gått in även där, men jag tror att jag hade blivit galen och bett slaktarna att dra åt helvete. Det är det enda stället var jag kan tänka mig djurplågare.

Det här är ingen lek. Köttet i disken på ICA har en fruktansvärd bakomliggande historia. Jag har långt ifrån alltid vetat hur det verkligen fungerar. Jag har också ätit kött, skillnanden är att jag aldrig har tyckt att det smakat bra. Någonstans har det alltid känts så fel.

Kor blir till biff. Med ett glödande järn märks dom på något vis i ansiktet. Alla känner väl till att dom ska avhornas också? Det sker ofta utan någon bedövning. Något som gör så ont - att det är svårt att begripa. Säkert kan det jämföras med att få ett finger avklippt.

Jag kunde på slakteriet bevittna både kor och grisar som kom åkande upp- och ned på någon form av rullband i taket, fasthakade i klovarna. Grisarna hade skållats och var helt hårlösa. Deras ögon var slutna och jag önskade att det hade varit av fridfullhet. Önska kan man, men verkligenheten är en annan. Kornas tungor hängde ut ur mungiporna och från båda parterna droppade det blod. Det var kroppar som redan blivit avblodade. Det händer dock att exempelvis kor fortfarande är vid fullt medvetande efter att dom egentligen skulle ha dött av snittet i halsen och hjärtat som pumpat ut allt blod... Just den kon som jag stod framför var på tur att bli flådd. Det såg så fruktansvärt ut. En anställd gör först ett hjälpande snitt varpå en maskin sliter bort huden och blottar muskulatur.

Egentligen är det lika illa att konsumera mjölkprodukter. Det sliter på korna och snabbar på deras förbrukning.

"Kommer han där borta från livsmedelsverket? Han i blå keps", frågade jag om en gubbe som glatt stod och skar i en kadaver.
"Ja, precis. Men han är ju inte anställd av oss. Hur skulle det se ut? heheh", svarade vår guide.
Nä, det ska ju inte veterinärerna heller vara, men det är skitsnack. Det är väl för Scan eller Swedish Meats dom jobbar och som vanligt vad gäller djurskötsel så ser dom bara pengar. En veterinär ser det han får betalt att se.

Där stod jag och kunde inte göra ett skit. Inte just då. Men jag kommer aldrig ge upp. Det jag fick uppleva och allt jag såg kommer antagligen alltid vara det sista jag ser innan jag somnar. Så illa är det. Jag skriver insändare och tänker kontakta lokala blaskan för att få skriva något längre. Insändare på fyra rader räcker liksom inte (som ni märker...). Jag äter "bara" fisk och skaldjur (ska sluta med det också!) men det sker ändå ytterst sällan.
Jag tänker börja skänka pengar till alla typer av organisationer som räddar köttdjur (t ex Ettlivsomgris.se). Jag har mailat Eskil Erlandsson (fet gubbe som kallar sig jordbruksminister) och sagt åt honom att han borde få smaka på sterilisering utan bedövning. Han anser ju att det är helt OK på kultingar.

Senast igår fantiserade jag om hur vacker den här planeten skulle ha varit om inte människan fanns. Grönt, skönt och en massa fria, lyckliga djur ♥

Håller Du med mig?

Att dra sig ifrån att titta och istället fortsätta leva i en drömvärld där köttdjur

självdör är oerhört ansvarslöst. Alla vill vi väl få stopp på

detta barbariska plågeri?

Okej, innan ni dömmer mig och placerar mig i facket "Knäpp" kan ni väl hålla med mig om att det är sjukt jobbigt med alla som bara lägger upp bilder som dom blivit bra på? Jag är ju visserligen inte bättre normalt sett, men det ligger ju som bekant i betraktarens ögon...

Tänkte dock gå emot strömmen och publicera en rent fördjävlig bild. INGEN är snygg under ett berg-o-dalbane-åk. Fast jag är rätt snygg. Träffar liksom in rätt pose även under pressade förhållanden.

Det är konstigt. Mitt liv tenderar att förändras på en millisekund. Ena stunden är allt frid och fröjd och hur lugnt som helst, andra kastas allt om och jag blir jättestressad. Jag befinner mig i det sistnämnda stadiet. Skolan = bara fööör mycket just nu. Och inte är det roligt heller. Sannas frågor om studera.nu fick mig att kika lite och visst fasen hittar man program som verkar SJUKT mycket roligare och kreativare än det jag går nu?! FU. Jag önskar att jag inte var så feg och bekväm. Att jag också kunde flytta på mig och göra något av mina drömmar. Istället sitter jag här och har under snart ett år bara tyckt att EN kurs har tilltalat mig. Det är då jag börjar fundera på, om det här verkligen är vad jag vill? Ska jag tycka att skolan är skitdryg i 2-3 år till, bara för att vara säker på att jag får ett schysst jobb? Som kanske inte finns eller är vad jag förväntat mig? Mja, jag vet inte. Sen irriterar jag mig på att mina föräldrar inte pushar mig mer. Mamma tycker att det är väl bäst att bo kvar här hemma och avsluta det jag redan påbörjat... Ja, kanske, men hittills har jag inte utvecklats. Inte nått det jag önskat.

Hade varit så himla ball att gå på Malmö högskola och läsa på Kriminologiprogrammet. Fatta vad roliga dom tre åren måste vara! Och spännande. Kanske hade jag fått göra studiebesök hos Leif GW Persson. Istället för att leva mitt liv sitter jag här, och ska göra klart flödesscheman för diverse skittråkiga branscher.

Nä, nu är det dags för fröken att sova. Jag har inte alla bestick i kökslådan idag.

Allt är Huset Fullt fel! Jag har inte lyckats smälta tvillingarna och nu låter jag MK ge mig lite frisyrtips. Jag har haft snedbena i 511 år, men nu ska jag ge mig på att prova mittbena. Jag har av naturen ganska "trashigt" hår så något säger mig att det kan bli bra. Måste bara platta det först, sen är jag på att!

Jag har aldrig varit särskilt sugen på att tatuera mig, främst av rädslan att se trashig ut vid 50, men också av anledningen att jag kanske skulle ångra mig eller dylikt. Ha nåt kladd på kroppen resten av livet är inte alltid så lockande. När jag såg den här bilden med nån käck rad på sidan av handleden (närmare bestämt strålbenet) blev jag dock liiiite sugen faktiskt (armen hon håller upp). Tyckte det var ett riktigt coolt ställe att placera den på. Det ser ut som "konst" liksom. Till skillnad från diverse tribaler och liknande fjortis-påhitt.

Galet det var igår, förresten. Jag hade min turkos/gröna kavaj på mig. Syntes nog rätt så bra.

Ibland känner jag att jag saknar vissa basprylar, det behöver inte bara handla om kläder, utan annat materiellt. Just nu känner jag mig rätt så nöjd, bortsett från att jag vill ha svarta och blå jeans från Tjeeep monday, men till saken hör, att min plånbok är så förbaskat ful. Och stor och klumpig. Därför skulle jag kunna (nästan) döda för att få den ni ser ovan, från Svenskt Tenn. Tänkte att det säkert finns en webbshop och, med lite tur, rimliga priser men det verkar svårt det där. Hittar bara grejer i tenn...

Okej, nu hittade jag in på deras hemsida. En svart med elefanter på (ehh...?) kostar 520 spänn. Njaa...

Väldigt vilket städat skrivbord jag har. Låt er dock inte luras, ni ska se mapparna... Vet inte ens varför jag skriver det här inlägget. Tyckte kanske mest att min zebra är söt. Märks det att jag tycker om zebror?

P.s. Om ni tittar riiiiiktigt noga så ser ni en minimal, yttepytte bild på Johan nere till höger. Ett par steg till vänster om papperskorgen, med något litet gult på. Det är inte jag som är übergullig och har en liten bild på honom där jämt, utan det råkade vara chatkonversationen som jag minimerat. Då syns en liten, liten bild på personen. Ha! I'm such a wonderful girlfriend! (Engelska är nödvändigt ibland då det känns som att ALLA kamrater befinner sig i ett engelsktalande rike... fuck you, jag är inte avis... nädå. dö).

Jag har ett åttiotal framkallade foton som verkligen är jättefina allihopa, men vad sjutton ska jag göra av dom? Har inga ramar och knappt väggar så det räcker... Hmpf. Märkligt att jag kom att tänka på det / skriva här när jag egentligen måste plugga. Jag växer då aldrig opp.

Jag kan inte låta bli att analysera alla mina frisörbesök. Varför känns det så påtvingat att prata med frisören? Jag är den som inbillar mig att hon som håller på med mitt gökbo tycker att jag är tråkig och att hon säkert står och tänker på vad hon ska laga för mat när hon kommer hem. Eller typ hur störig jag verkar vara.
Man är ju så himla snäll också. Det kan slitas och dras hur mycket som helst i mitt hår utan att jag gör en "aj som fan!"-min. Skulle någon annan, alltså vem som helst, bränna mig på örat med hårtorken så skulle jag få spelet och minsann se till att personen i fråga aldrig gjorde om det. När det är frisören som bränner mig på örat, ja, då är det okej.

Och varför har alla börjat med att tvätta mina öron? Tre olika frisörer har efter schampoonering börjat med att krama håret med en handduk, som dom sen diskret för ner mot öronen och gnuggar. Måste vara roligt att som åskådare se hur stora mina ögon blir varje gång. Alltid lika chockad.

Funderar på att beställa snarlika pjucks imorgon när dom kommit in i lager. Känner mig dock liiite kluven fortfarande.

Och vad ska man satsa på för pjucks i vinter då? Tycker det här paret är lite klämkäckt och framförallt är det inga STÖVLAR. Det är jag lite less på faktiskt. Hjälp mig!

Mmm-mm, när jag första gången gick till optikern och fick reda på att jag har gravt nedsatt syn så blev jag fly förbannad och totalvägrade gå med på att börja använda glajjor. Det var då, det. Nu är jag lite sugen på något i stil med den här modellen.

Gaah, jag är så knäpp egentligen. Har suttit och lyssnat på Dusty Springfield, Frank Sinatra och hans tjusiga "lilla" dotter alldeles för länge. Var tvungen att övergå till Aqua för att känna igen mig igen.

Pluggandet går ju inte sådär vansinnigt bra måste jag säga. JAG HATAR DET! Varför är inte jag skitbra på att ordbajsa och skriva? Varför ser inte jag sådär sjukt retrosnygg ut? Varför kan inte jag också få secondhandshoppa massa vackra tygstycken för 50 kronor, för?

Kan bero på att jag bor i Småland. Här är ingenting möjligt.

Ärligt talat är (var) Frank Sinatra världens mysigaste gubbe... och jag älskar att PSB har en duett med Dusty.

Mina föräldrar kommer ha ihjäl mig en vacker dag. För bara nån timme sedan började dom prata om att jag måste betala av en liten summa till dom. Som ska hjälpa dom att försörja mig, typ. ALDRIG! sa jag bestämt. Jag fick panik. Drog några dåliga skämt i hopp om att vi skulle skratta bort allt. Pappa var dock inte särskilt sträng;

"500 kronor i månaden!"
"Nej. Aldrig."
"Ska vi säga 350 då...?"

Vart fick dom den urkassa idéen ifrån? När jag hotade med att ta mitt pick och pack och flytta till en skabbig källare hånflinade dom bara. Okej, där gick jag kanske LITE för långt... Men ni fattar? Ingen av er behöver väl betala någon jäkla bo-hemma-avgift? Isabelle, du behöver inte svara, utan någon inkomst kan man ju inte kräva det av dig ;-)

Förstår dom inte att min shoppingbudget inte går att äventyra sådär?!

På lördag skulle jag åka till Malmö, men vad kommer jag på? Jag jobbar mellan 09.00 - 12.30. Jippi.

Nä, för att lugna mig själv ska jag lyssna vidare på den "helt-OK-snygge" Robbie Williams. Och duscha.

Vems idé var det att kalla onsdag för "lill-lördag"? Onsdagar har i n g e n t i n g med lördagar att göra. NADA!

Inte fan får man sova hur länge man vill, inte vara ledig, ingenting överrensstämmer ju. Nä, jag skulle vilja tala med upphovsmannen och hans chief!

--

Nehe, om man skulle gå och lägga sig då. Jag fick tillbaka 185 kronor av skatten. Fatta, etthundraåttiofem kronor. Inget NK-häng för mig inte. Tvi. (Jag kände mig dock jätteviktig som fick brevet hemskickat i mitt namn).

Jag spenderar hela min tid på jobbet framför en platt datadata-skärm. Det ena leder till det andra och jag är inte den som är den. Självklart surfar jag galet mycket till och från. Man måste dock vara väldigt diskret, jag läser bara det allra mest kommersiella pga att det bakom mig passerar x antal människor varje minut. Med andra ord får man spara det bästa tills man kommit hem, hehehe.

Aftonbladet brukar jag läsa mellan radera sådär sjuhundrafemtielva gånger om dagen och jag tror att jag kan alla händelser utantill. Jag fick mig dock en tankeställare när Aftonbladet gick ut med nyheten att MJ's barn inte hade en susning om vilken stjärna deras farsa var. Tänk om det är likadant för mig!!! Tänk om någon av mina päron är värsta megakänd! Utan att jag vet om det, för dom vill ju självklart skydda mig från alla papparazzi's! Det måste vara så. Jag har verkligen inte hajjat nånting! Först nu har jag börjat inse varför jag alltid måste gå klädd såhär när vi ska handla på Coop!

På tal om Michaels död så ringde tv4 upp ALEXANDER BARD för att få ett uttalande kring MJ's död. EHH; hur i helvete tänkte dom där? Varför ringer dom till ett sånt äckligt pucko som antagligen inte tittat sig i en spegel under dom senaste 30 åren...?
Han smutskastade Michael! Påstod att han inte alls alls sålt flest album utan att det var det minsann Pink Floyd som gjorde, han kallade också Michael för "överskattad".

HA HA, ska överskattad komma från en gubbe med rövskägg i ansiktet och ridhjälm!? Vem tror han att han är? Så Sjukt dåligt av tv4. Jag tycker verkligen inte om den kanalen.

(Jag gick alltså enbart på Sommarkrysett för att synas i TV *fniss*...)