Bilderna är inte min egna, men det förstår ni ju.

Jag skulle vilja påstå att jag är ganska kreativ. Bara något för lat för att orka ta det till the next level. Jag vill måla men pallar inte skaffa att allt jag skulle behöva. Tänk om jag aldrig känner för det när jag lagt åtskilliga hundralappar på prylar. Ibland fantiserar jag om att spela teater på regelbunden basis. Måste vara väldigt frigörande att ta sig an rollen som någon annan och att få bekräftelse. Men, det är så typiskt mig att låta det förbli dagdrömmar. Det är ju så bekvämt att aldrig ge sig in i något nytt skede utan låta allt rulla på som vanligt.

Men, sen kom jag att tänka på en sak. Jag har ju en jättefin gitarr i gott skick. Varför har jag aldrig tänkt på det dom senaste 150 åren? Jag har knappt rört den sen gitarrlektionerna tidigt 2000-tal (dom få gånger jag var där). Tänk om jag ägnade lika lång tid åt att spela gitarr som jag ägnar åt att slösa bort den framför min macbook... Då skulle jag vara svinbra nu.

Jag ska lära mig på nytt! Det är så coolt att vara sådär spontant musikalisk. Utan att själv egentligen veta om det. Förresten, varför spelade alla kidsen blockflöjt när man gick i mellanstadiet? Blockflöjt liksom. Hur ball är det att dra fram flöjten på förfesten? Och dra av Bettes Davis Eyes? Inte särskilt.

I skrivande stund sitter jag och tittar på Ett päron till farsa. Kan enligt många ses som en granska tragisk syssla såhär en lördagkväll när man egentligen borde ligga och spy i rännstenen, men, jag älskar det!