Det är konstigt. Mitt liv tenderar att förändras på en millisekund. Ena stunden är allt frid och fröjd och hur lugnt som helst, andra kastas allt om och jag blir jättestressad. Jag befinner mig i det sistnämnda stadiet. Skolan = bara fööör mycket just nu. Och inte är det roligt heller. Sannas frågor om studera.nu fick mig att kika lite och visst fasen hittar man program som verkar SJUKT mycket roligare och kreativare än det jag går nu?! FU. Jag önskar att jag inte var så feg och bekväm. Att jag också kunde flytta på mig och göra något av mina drömmar. Istället sitter jag här och har under snart ett år bara tyckt att EN kurs har tilltalat mig. Det är då jag börjar fundera på, om det här verkligen är vad jag vill? Ska jag tycka att skolan är skitdryg i 2-3 år till, bara för att vara säker på att jag får ett schysst jobb? Som kanske inte finns eller är vad jag förväntat mig? Mja, jag vet inte. Sen irriterar jag mig på att mina föräldrar inte pushar mig mer. Mamma tycker att det är väl bäst att bo kvar här hemma och avsluta det jag redan påbörjat... Ja, kanske, men hittills har jag inte utvecklats. Inte nått det jag önskat.

Hade varit så himla ball att gå på Malmö högskola och läsa på Kriminologiprogrammet. Fatta vad roliga dom tre åren måste vara! Och spännande. Kanske hade jag fått göra studiebesök hos Leif GW Persson. Istället för att leva mitt liv sitter jag här, och ska göra klart flödesscheman för diverse skittråkiga branscher.

Nä, nu är det dags för fröken att sova. Jag har inte alla bestick i kökslådan idag.