Sitter ute och njuter av att solen gått ner för länge sen och lämnat efter sig en behaglig(!) temperatur. Jag blir så sjukt dryg när det är sådär jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-varmt, liksom. Johan vet nog vad jag menar... Hohoho.

När det ändå är london-tema bara måste jag ju berätta om när jag gick på toaletten på Harrods. Vårt "rum" hade fönster mer för syns skull, inte för dess tänkta funktion; att kunna öppna det. Något välfungerande fläktsystem kunde vi väl inte heller skryta med och det är ju liksom förutsättningarna för att kunna göra vad man vill på dasset...

Ville inte ställa till med något pinsamt, så jag planerade helt enkelt in ett toabesök på Harrods. Bättre ställe finns ju liksom inte. Nästan som hemma... Och så förvånad jag skulle bli. Hade nästan räknat med att det skulle kosta en slant, men jag var öppen för det mesta. Kikade in lite i korridoren varpå en större, svart kvinna välkomnande viftar in mig och pekar på toaletten som är ledig. Medan jag sitter där och trycker hör jag hur dörrarna hela tiden öppnas och stängs. Total tystnad. Det är bara jag kvar! Är det bara medelklassen som skiter, frågade jag mig. Även om jag inte var riktigt klar hade jag nu blivit så nervös och stressad (jag visste ju att kvinnan väntade på att jag skulle bli klar) att det liksom inte kom något mer. Febrilt letade jag efter en toalettborste men inga spår efter detta redskap syntes till. Jag vill bara klargöra att jag mycket petigt raderade alla spår efter mänsklig avktivitet...

Det roliga med den här kvinnan var att hon var så otroligt trevlig. Hon menade ju naturligtvis inte vad hon sa, jag menar, man kan inte tycka om folk man ser en gång och aldrig mer. Varje kvinna som skulle gå ut fick ta emot ett "bye bye darling!" av denna stora dam som bröt med afrikansk klang. Så även jag. Fnissandes gick jag ut efter mycket om och men. Fnissandes över att hon säkerligen inte varit lika hjärtlig om hon sett skithusen innan man gått ut...