Tänkte inleda det här inlägget med att poängtera hur rätt Shirley hade angående brevväxlandet med en amerikansk brottsling. Det går ju inte om man nu ska tänka på säkerheten. Typiskt. Klart att han skulle rymma, ta första bästa flyg till Kalmar Airport, hoppa på 401:an och knacka på min dörr med knytnäven i högsta hugg. Mm, himla stor risk! *ler ironiskt*.

Tänk att det finns ett par stycken där ute som bryr sig så mycket om min säkerhet. Det är så himla vackert att jag inte kan låta bli att fälla en krokodiltår.

Råkade 'Spotifya' A1, mitt favvoband för sisådär 6 år sedan. Såg en musikvideo på ztv, tyckte att Ben var skitsnygg; jag var fast. Det var faktiskt en mysig liten period. Liksom att vara besatt av något. Tycker fortfarande att han är gullig. Det enda som kan anses lite tragiskt är väl det faktum att någon random radiokanal hade kört igång en tävling som gick ut på att man skulle göra något, vilket jag inte minns, och vinsten var en spelning med A1 på skolan. Dom skulle alltså komma till Sverige. Just när tävlingen avgjordes blev jag medtvingad till Ölandsköpstad av mina päron, så jag såg ingen annan lösning än att ta med något i form av en freestyle med radio(!) (glöm nu inte bort att det var ett par år sen..). Klart att jag ville vinna! Jag började gråta när jag insåg att någon annan vunnit.
Hur i hela fridens namn kunde jag förvänta mig och inte minst hoppas på att sådana hunkar skulle sätta sin fot i lindsdal...?

Bjuder på några Ben-bilder så ni lättare ska kunna sätta er in i situationen:

Riktigt heeet.Nästan bättre än en ung Leonardo Dicaprio!


Såhär minns jag honom. Mindre tjusig frisyr måste jag tyvärr säga..