Inte nog med att det är avslappnande att åka buss, det finns alltid någon rolig krabat att titta på och skratta lite inombords. Ne, jag är ingen mobbare. Inte sålänge jag inte utlöser något liksom.

Idag hamnade jag mittemot en liten unge på kanske 3-4 år, ärligt talat ser jag inte skillnad på åldern 1-4 år, men någonstans där emellan i alla fall. Egentligen var det inte ungen i sig som var rolig, snarare tanten som satt snett framför som hela tiden vänder sig mot ungen och ler brett och tittar sådär glatt på pappan. Alltså, vad är det som är så himla speciellt med småbarn? Okej för att hon var tyst och inte alls stökig, men vad löjligt det är med tanter som aldrig tycks växa ifrån moderskänslorna! Eftersom pappsen var skinnhead hade ju en annan minsann inte vågat bete sig sådär, man vet ju aldrig med dessa karlar.

Undrar vad jag skulle välja om det fanns endast två karlar kvar på planeten; en/(ett?) skinnhead eller en punkare vars hår delats upp i "segment"; vassa taggar.

Tål att tänkas på!