Först och främst skulle jag nog vilja säga att det var min mor som kom på idén att slänga pengar på en hårig knähund (dvs om knäna sitter skitlångt ner). Nu har vi haft Maja skitlänge (~2.5 år) och, oh, så omtyckt hon är, den bortskämda jäveln.

Hur som haver, tänkte berätta om mammas främsta anledning till att vilja skaffa jycke; vi brukar nämligen, precis som alla andra i småland, ta en tur till stranden dom dagarna då det är varmare ute än inne. Svinö har det av någon anledning blivit många år i rad. Går man en liten bit väster om bron (eller öster, beror väl för faen på vart du står!!!) så finns det där en liten strand som faktiskt kan tolkas som den bästa i området. Inget vass utan enbart sand. Inte vit, snarare brun, men ändå. Man kan inte få allt.

Där brukade vi alltså ligga, tills en dag. Den dagen då det hade blivit Hundbad. Alldeles tysta blev vi. Vad i...? Min mor brukade skoja om det och säga att vi blev tvugna att låna någon hund så vi kunde ligga där utan att skämmas. Det gjorde vi aldrig, utan ett tag senare stod vi där med en egen. Tyvärr säger mamma lika strängt varje gång att Maja får inte bada, hon blir så äcklig i pälsen! Det närmasta vi har kommit var att hålla henne 5 cm ovanför vattenytan. Då flaxade hon med benen och antagligen var det någon form av simreflexer. Så rar hon är, lillMaja.

(Jag hann nysa 3 gånger innan jag var klar med det här inlägget. Stänkte som fan på skärmen. Skit också).