Amen hallå där! Oj, här kan man bestämt påstå att jag inte hållit liv i lådan. Ajabaja! Det blir så väldigt lätt att man glömmer av bloggen. Jag är inte direkt som dom professionella som så fort det händer något extravagant tänker "aha, det ska jag skriva om i bloggen ikväll!". Det föll sig aldrig naturligt i min värld... Ska sanningen dessutom fram så brukar jag glömma bort det innan jag hunnit hem.

Jag kom dock att tänka på att jag kunde berätta om när jag väntade på att ivriga Johan skulle åka klart Insane på Gröna Lund förra sommaren. Jag hade redan åkt en gång, och believe me, det räckte. Men som sagt, han skulle på att igen och jag ställde mig intill något staket och väntade. Omringad av folk, men det hindrar inte olyckan från att nå mig. Nä, för mot mig går ett gäng skinnheads med skinnpaj och träskor. Inte nog med det, den ena av dom har en leksaksorangutang sittandes på axeln. Dom går fram emot en obekväm Madeleine (alltså mig) och frågar om dom får ta kort på mig ihop med dom. "Ehh..." är allt jag hinner få ur mig och bäst vad det var står alla med armarna runt mig och den fule fan med apan typ... tar på mitt ena bröst! Fast han håller liksom apans fot samtidigt, så det inte ska synas.

Jag avundas dom som fått se det fotot. Min min är anatagligen obetalbar.