Till mitt försvar måste jag bara säga att jag faktiskt rakar mig under armarna! Fast på alla bilder tycks motsatsen vara ett faktum...

Aha, varför tummar hon ner nu då, tänker ni kanske. Jo, det ska jag berätta i en så översiktlig och icke detaljrik mån jag bara kan.
Jag var på studiebesök på KLS idag (för er som inte vet vad det är; Kalmar Län Slakteri). Inte för "nöjes" skull utan, ja, för att vi studerar branscher i en kurs i plugget.
Det första jag får syn på är... herr Kullman. Alla i lindsdal vet vem det är. Det är helt enkelt "killen" vars odör gjorde alla i bygget svimfärdiga under ett konfaläger på Öland. Yuck! Hur som haver, han jobbar där och när jag vänder mig om får jag syn på en lastbil laddad med säkert 100 grisar på, som alla är där för att möta döden. Kullman gör någon form av segergest med handen och jag känner mig svimfärdig, det kan mycket väl vara så att han är den sista dom ser... Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer fixa att gå igenom hela stället, aka helvetet på jorden, för dessa försvarslösa, fina djur.

Först blir vi inlotsade in i någon form av konferenssal. Miljösnubben babblar på och drar den ena "roliga" kommentaren efter den andra. Jag lyssnade knappt på vad han sa... satt mest och svettades (JA, det här är svinjobbigt och känsligt för mig). Sen fick vi ta på oss massa skyddskläder i plast och hårnät. Därefter styr kosan mot själva produktionen. Det luktar illa, men inte så illa som jag föreställt mig. Däremot var allt annat precis som man sett bilder och filmer på. Bara snubbar med ölmage eller tribaltatueringar som jobbar där i princip.
Jag blev så ARG vid ett tillfälle, när jag typ, duckar för en kropp som kommer åkandes emot mig, varpå en snubbe som går bakom mig säger: "AKTA, AKTA DIG! DOM BITS!". Om blickar kunde döda... Jävla gubbe.

Summa summarum, jag är stolt över mig själv som tog steget och faktiskt gick dit. Det som jag upplever allra mest hjärtskärande är själva transporten dit. Att höra djuren som befinner sig i panik och vet vad som väntar dom. Djur är inte dumma i huvudet, dom förstår. Dom är individer precis som du och jag, med känslor och livsglädje. Jag kommer aldrig förstå hur man kan leva med sig själv när man valt ett sånt jobb. Inte heller varför alla måste äta kött varje dag. En gång i veckan räcker väl mer än väl, för helskotta. Tänk lite längre än på er själva... Hur man kan sätta en bult i huvudet på en ko och se den falla ihop...
FAN! Jag hatar verkligen att det här är verklighet. Önskar att jorden var en fin plats där alla var lika mycket värda... Jag skulle dessutom vilja att fler såg det. Det är så jävla lätt att hyscha och tro att allt är frid och fröjd. Mina vänner, det jag såg där inne, det önskar jag inte ens att min värsta fiende ska behöva genomlida...