trött
Hihi, det finns minsann en och annan som varje dag surfar in här och hoppas på kanonuppdatering. Jag är dessvärre inte den som tar hänsyn till det. :-) <-- Första smilyn i min blogg?
Igår var jag, Angelica och Aungkana (en thailändsk studiekamrat) i O-hamn och hälsade på dom rara och hemskt små gymnasietjejerna som annars varit här och härjat med oss. Det var något så otroligt segt att åka den långa vägen! Som väl var var vi bara fyra räknat med chaufför och initiativtagare Anders så nog kunde man sprida sig ganska väl i minibussen. Hade heeela raden längst bak för mig själv när vi åkte hem :-D <-- smily #2.
Det var nästan lite synd om Anders. Ingen var sådär vansinnigt sugen på att sitta längst fram brevid honom, så han hade minsann ingen att prata med. Vi var visserligen alldeles för trötta för det så det blev mest att halvsova och försöka tyda vad dom sa i morgonpasset. Alltså, jag tyckte det var otroligt generande att efter nyheterna höra Matilda berätta "...och jag fick sand i fittan...". Undrar om Anders också tyckte det. För känna igen sig, det borde han ju inte kunna...
Dom här små träffarna är egentligen otroligt meningslösa men jag fick med mig en kanonpraktisk väska och vatten som smakade apa. På flaskan antyder man att det är 7 000 år gammalt, men det undrar jag. Det var två studenter från Tyskland med och grabben var himla skojig. Inte särskilt vacker, men skojig! Vi skulle fylla ut överskottstid med lite tipsrunda och så frågade han mig om det var vanligt i Sverige. Han hade redan hunnit med en sådan, och pinsamt nog har han ju rätt. Det är kanonvanligt här! Han frågade mig dessutom vilken "semester" vi var på. Gud, där fick jag tänka till. Jag har väl inte haft någon semester, tänkte jag. Berättade att jag föredrog att räkna i år. "It's my second year! Years seems a little bit shorter that counting semesters (terminer)" :-)
Kärnkraft är ingen vidare intressant historia. Jag hoppas på fusion! Och det var inte ens särskilt spännande där, flera hundra meter under jorden. Bara jävligt fuktigt och brant.
Igår var jag, Angelica och Aungkana (en thailändsk studiekamrat) i O-hamn och hälsade på dom rara och hemskt små gymnasietjejerna som annars varit här och härjat med oss. Det var något så otroligt segt att åka den långa vägen! Som väl var var vi bara fyra räknat med chaufför och initiativtagare Anders så nog kunde man sprida sig ganska väl i minibussen. Hade heeela raden längst bak för mig själv när vi åkte hem :-D <-- smily #2.
Det var nästan lite synd om Anders. Ingen var sådär vansinnigt sugen på att sitta längst fram brevid honom, så han hade minsann ingen att prata med. Vi var visserligen alldeles för trötta för det så det blev mest att halvsova och försöka tyda vad dom sa i morgonpasset. Alltså, jag tyckte det var otroligt generande att efter nyheterna höra Matilda berätta "...och jag fick sand i fittan...". Undrar om Anders också tyckte det. För känna igen sig, det borde han ju inte kunna...
Dom här små träffarna är egentligen otroligt meningslösa men jag fick med mig en kanonpraktisk väska och vatten som smakade apa. På flaskan antyder man att det är 7 000 år gammalt, men det undrar jag. Det var två studenter från Tyskland med och grabben var himla skojig. Inte särskilt vacker, men skojig! Vi skulle fylla ut överskottstid med lite tipsrunda och så frågade han mig om det var vanligt i Sverige. Han hade redan hunnit med en sådan, och pinsamt nog har han ju rätt. Det är kanonvanligt här! Han frågade mig dessutom vilken "semester" vi var på. Gud, där fick jag tänka till. Jag har väl inte haft någon semester, tänkte jag. Berättade att jag föredrog att räkna i år. "It's my second year! Years seems a little bit shorter that counting semesters (terminer)" :-)
Kärnkraft är ingen vidare intressant historia. Jag hoppas på fusion! Och det var inte ens särskilt spännande där, flera hundra meter under jorden. Bara jävligt fuktigt och brant.
Kommentarer
Postat av: sigg
Så trevligt att du underhåller dig när vi andra har lov:)
Trackback
