Ärade läsare,
det är lite mycket nu. Som vanligt med andra ord, men ännu lite värre nu. Det är tentatider och bara en sådan sak får mig att mest bara vilja kräkas, men det är, hör och häpna, inte det värsta! Det är mitt besök hos tandhygienisten som jag genomled idag. Han inte bara knockade mig (av misstag, men ändå) utan han konstaterade också en massa trista grejer. Här tror man att man åtminstone har ärvt NÅGOT positivt, d v s mammas raka och fina bissingar, men se det är inte problemfritt det heller. Vi kunde både han och jag, utifrån mina tandkort, konstatera att min ena visdomstand var förjävla sned och vad gör man åt sådana saker? Ja men preciiis. Drar ut. Han pratade om många återbesök och specialister. Fan då. Bara en sådan sak att jag ska tillbaks imorgon säger ju rätt mycket.

Jag är inte jättebekymrad ändå... Det är inte bedövningssprutor som skrämmer mig utan snarare det faktum att jag kommer vara snustorr i käften efter en så lång stund. Tänk hur skojiga läpparna skulle se ut. Avlånga russin.
Jag ville bli tandläkare när jag var liten! Kan faktiskt inte minnas när jag slutade att vilja det, men det är möjligt att det skedde i samband med min prao på Folktandvården i Lindsdal. Det var hemskt vilka tradiga arbetsdagar min granne hade. Det var ju också på den tiden jag trodde att alla tjänade lika mycket så inte fanns det någon ekonomisk bit som triggade mitt sug heller.

Det där med prao var aldrig min starka sida. Man var naturligtvis glad över att slippa undervisningen, men att prestera sådär ute i arbetslivet var minsann inte enkelt. Jag var inte så gammal, så det handlade bara om endags-prao, men jag hann göra bort mig ändå. Det var på djuraffären som låg på Giraffen. Jag fick reda på att jag skulle rengöra lite burar och byta mat och vatten. En baggis, trodde jag. Det skulle visa sig att dom inneboende i burarna var skitäcklig ödlor och annat reptiligt. Alltså, idag hade jag nog uppskattat det mer. Djurintresset var något begränsat. Jag darrade som ett asplöv och tappade allt i golvet. Utan att någon såg, puuuh. Grejen är den att det rann ju ut massa vatten på golvet och ingen misstänkte mig utan en hund som någon anställd hade med sig. Stört att ta med sin hund och låsa in den! Så dom skällde på den och jag vågade aldrig erkänna.
När jag skulle hem råkade jag öppna en dörr alldeles för mycket så hunden såg sin chans och tog löpet ut mot Coop. Jösses vilken scen.

Jag är glad att vi praoade bara en dag.