Att Inger (och Berit) från Trelleborg skulle vara så roliga, det trodde jag ente (=skånska!).

Jag citerar; HOORAO! HOORAO! HOORAO! - DÄR SATT DEN!

Jag tror det stämmer; man blir nog lycklig av choklad! Brukar inte känna mig så lycklig när det är mycket att göra i skolan (och inget av det är roligt, såklart) men efter halva apelsinkrokant har jag känt mig så... jävla glad.
Jag skiter till och med i att jag blir fet av det! HALLELULIJA!

Idag är jag skittrött. Därför orkar jag inte bjuda på något annat än en konstig bild på mig själv. Jag vet inte ens varför jag lägger upp den, men skitsamma. CSN är så jävla dryga (förvånad?). Jag kan väl inte komma ihåg att man måste lämna en löjlig studieförsökran hela jävla tiden. Det kan väl dom fixa själva?!

Jag har varit i stan med Lisa idag = baccardi i kylen. Botten opp!

 

 

 

När jag "pluggar" blir jag alltid så sugen på att göra något annat. Jag trivs helt enkelt inte med att ha tråkigt och sätter därför genast igång med att fantisera om vad jag kunde ha gjort istället. Just precis nu blev jag innerligt sugen på att titta på Titanic. Korka upp och äta popcorn.


Jag var fruktansvärt förälskad i Leonardo DiCaprio under mina tidiga ungdomsår. Vilket alltså kan betyda att jag inte hade funnit Titanic lika underhållande med någon annan i huvudrollen. Med förälskelsen kom ju också svartsjukan. Jag var dock ganska nöjd med Kate Winslet. Hon är inte jättesnygg, bara lite vacker, därför fann jag det helt okej att just hon fick spela mot honom, och inte jag.

När öppnar MAX här egentligen? Jag kan knappt bärga mig! Kolla bara maten på bilden... Mmm... Falafel (heter det likadant i plural?), sallad med vegetarisk färs och massa ost. Om nom nom... Deras fiskburgare är jättekladdig men god! Det roliga med den är att jag alltid beställer den på MAX och varje gång (OBS! i vilken stad jag än är!) hör dom fel och ger mig en burgare med nöt OCH bacon vilket jag såklart aldrig skulle få för mig att äta. Namnen är tydligen snarlika. Sjukt kul att det ALLTID slutar så.

Jag är shoppingsugen. Farligt! Har växlat tillbaks överbliven £ och fått en fin slant. Ska lämna tillbaks en plånbok och också få en fin slant... Jag vet att jag måste köpa en sån där smidig, liten väska med rem på Monki. Skitbekvämt att slippa dra med sig en klumpig väska. Sen så är jag sugen på en mysig, stickad kofta, en neongul tunn bh som jag hoppas Monki har... Jag har ju rätt så många transparenta skjortor och under en sån är det snyggggt. Ja. Typ så. Annars kanske jag köper en neonrosa.

Bilderna är inte min egna, men det förstår ni ju.

Jag skulle vilja påstå att jag är ganska kreativ. Bara något för lat för att orka ta det till the next level. Jag vill måla men pallar inte skaffa att allt jag skulle behöva. Tänk om jag aldrig känner för det när jag lagt åtskilliga hundralappar på prylar. Ibland fantiserar jag om att spela teater på regelbunden basis. Måste vara väldigt frigörande att ta sig an rollen som någon annan och att få bekräftelse. Men, det är så typiskt mig att låta det förbli dagdrömmar. Det är ju så bekvämt att aldrig ge sig in i något nytt skede utan låta allt rulla på som vanligt.

Men, sen kom jag att tänka på en sak. Jag har ju en jättefin gitarr i gott skick. Varför har jag aldrig tänkt på det dom senaste 150 åren? Jag har knappt rört den sen gitarrlektionerna tidigt 2000-tal (dom få gånger jag var där). Tänk om jag ägnade lika lång tid åt att spela gitarr som jag ägnar åt att slösa bort den framför min macbook... Då skulle jag vara svinbra nu.

Jag ska lära mig på nytt! Det är så coolt att vara sådär spontant musikalisk. Utan att själv egentligen veta om det. Förresten, varför spelade alla kidsen blockflöjt när man gick i mellanstadiet? Blockflöjt liksom. Hur ball är det att dra fram flöjten på förfesten? Och dra av Bettes Davis Eyes? Inte särskilt.

I skrivande stund sitter jag och tittar på Ett päron till farsa. Kan enligt många ses som en granska tragisk syssla såhär en lördagkväll när man egentligen borde ligga och spy i rännstenen, men, jag älskar det!

Heeeeej! Jag lever. Jag lovar! Motivationen och livsgnistan har väl varit sisådär stark, men nu tror jag att det är påväg åt rätt håll igen. Peppar, peppar...


Vad har hänt sen sist? Jo, jag har tagit tag i den fysiska biten och faktiskt börjat träna på allvar igen. Känns bra, känns bra. Eller inte just då. Då känns det ju mest som att man är på god väg att avlida...

Jag såg ut som en jävla... jag vet inte vad i håret. Bad snällt min mor om hjälp vilket slutade som katastrof. Kycklingar klär i gult, inte jag. Därför fick jag panik och fick betala en halv förmögenhet hos min kompetenta och jävligt snabba frisör. Det var fan värt det. På bilden ovan är jag friserad och nöjd. Och som ni märker; samma frisyr och kulör också denna gång. Vad var det jag sa? Förändringar...

Har hunnit bli SKITtrött på alla debatter och hyllningar av borgarpacket. Alltså, Fredrik Bajsfelt kan stå helt tyst under en debatt men ändå få bättre kritik än Mona på diverse nyhetssajter. Börjar fan ledsna på det nu. Mona är mysig! För att inte tala om Lars. Han är ett charmtroll.

Nu måste jag lägga mig. Och, mina vänner, kom ihåg att alliansen är SKIT.

Det börjar närma sig. Uuuuusch. Jag vill inte klippa mig - samtidigt som jag verkligen ser fram emot det och veeet att jag måste. Men jag vill inte fega ur och uppmana till att bara klippa topparna och annat slitet krafs. Bilderna på tjejen nedan snubblade jag över för en liten stund sedan och nästan exakt en sån frisyr vill jag ha. Förlåt random flicka för att jag tar utan att fråga, but this is an emergency!

 

Det är ju inte jättekort, men inte långt heller. I nuläget har jag ingen direkt kontroll över mitt hår. Det är för långt och svårt att göra något med/åt. Det hänger liksom bara. Med en frisyr lik hennes behöver man bara kamma igenom och dra ett par gånger med plattången så är frippan fulländad, ju... Tycker det är fint när topparna liksom går in mot mitten. Det ser... vårdat och friskt ut!

 

Arma hårstrån, varför är ni så svåra att ta farväl av?

Alltså, förlåt för att jag uppdaterar så sällan. Det beror till stor del på den där sladden som fortfarande lyser med sin frånvaro. Jag kan inte bjuda på några bilder. I alla fall inte utan att anstränga mig. Tänkte att det vore ju rätt så bra om skiten ville komma fram nu, vill nämligen göra mig av med denna tappra kamera som inte längre levererar. Och vem vill ha en kamera utan alla prylar som medfölja skall? Just det.

Nu är min förkylning påväg att släppa. Känner knappt av den mer än på morgon och kväll. Känns skönt!

I veckan tänker jag plugga jätteintensivt och gå till en frisör. Till en billig frisör. Den här gången känner jag för att gå in som en person och gå ut som en helt annan. Jag vill klippa av en rejäl bit, till en längre page. Och kanske... kanske fråga fröken frisör om hon kan tänka sig mig i en mörkare ton? Ljustbrunt eller något liknande. Nu har jag varit blond i 145 år, kanske är det dags för något annat. Kanske är det dags att jag, som är så rädd för förändringar, faktiskt ändrar på något som sett likadant ut så länge jag kan minnas.

Den som lever får se. Kanske blir det bara pannkaka av det hela. Kanske vågar jag inte ta steget.

En kväll lyckades vi (föräldrarna) skilja oss från "our friend with very tasty food" för att prova på lite inhemskt käk. En muslim-restaurang! Det var väldigt svårt att hitta något ätbart bortsett från fisk för oss syskon. Pizza finns ju, men jäklar vilken tafatt fantasi. Ost och majs eller tomat liksom. Hur som, det här ska föreställa något jätteturkiskt; lång pizza! Smakade ungefär som den ser ut. Torrt. Blev jätteglad när jag såg fefferonin, men den hade ju legat i ugnen... Inlagt ska det vara!

Jag beställde "vegetarian sweet saur" en kväll. Damn. Det ångrar jag än. Brysselkål(!) i nån sås som smakade varken eller. Jag bara h a t a r brysselkål... Resten av tiden åt jag fisk som smakade kyckling...

Förresten, jag åt falafel i Malmö också! Mmmm... Sjukt god.